Att springa
Jag äskar att träna, och mår direkt dåligt när jag av någon anledning inte kan eller hinner gå på mina pass på friskis, kan gå på gymmet eller hinner ut och promenara. I går va en sån dag då det blev lite stressigt ja eftersom jag va i skolan från 8 till 16.30 och sen hade en timme att köra hem och skulle vara hos Han helst innan 18.30. Då fick jag snilleblixten att jag skulle ut och springa. Och jag kan lova att min kropp är inte gjort för att springa. Jag tror att när gud skapade min kropp tänkte gud: - Va tusan, hon ska ändå inte springa så hon får denna kroppsbyggnaden.
Tack. Tack som fan.
Men jag trotsade. Jag drog på mig underställ och vindtäta kläder som andas (vilket va en perfekt kombination) och gav mig ut. Efter 8 minuter trodde jag att jag skulle dö. Men jag hade medvetet lämnat min mobil hemma för att jag inte skulle kunna ringa på hjälp om jag ville avbryta min runda. Jag skulle runt. Och jag kom runt! Sjukt stolt! Att jag i dag går lite konstigt är kanske något jag ska vara glad för.
Att springa är inte min grej, men det ska bli min grej. Jag ska springa en gång i veckan från och med nu. Det är ett löfte till mig själv och mina ben.
/Sångerskan
Kommentarer
Trackback
